Under den här veckan har jag läst boken "Om kreativitet och flow" (Ödman, Maj (red.), 1990) - en antologi med utgångspunkt i frågeställningar om kreativitet. Texterna är skrivna av knappt trettio personer verksamma inom områden som forskning, musik, teater och litteratur.
Läsningen har gett många olika aspekter på vad kreativitet kan vara. Jag har snarare fått mer frågor än svar, är mer desillusionerad kring definitionen av kreativitet är än vad jag var när jag började läsa boken. Texterna har satt igång mitt tänkande kring vad kreativitet kan vara och jag är nyfiken på att försöka förstå mer om kreativitetens mekanismer och att skapa en egen definition av ordet kreativitet.
Eftersom vi hela tiden arbetar med kreativa processer, både att undersöka vår egen och andras är det lämpligt att ha vetskap om vad kreativitet kan vara, vad och vem det ska vara bra för. Samt vilka nycklar till kreativa processer som finns. Vad är kreativtitens kärna? Finns det en sådan?
Ofta talas det om kreativitet i goda ordalag. Jag förknippar själv ordet kreativitet med positiva värden. Men är kreativitet alltid av godo?
Den mest givande texten i antologin var den av Mihály Csikszentmihalyi som undersöker begreppet flow. Flow handlar enligt honom om "en djup koncentration kring en avgränsad grupp av stimuli, eller sinnesintryck, som individen uppfattar som relevanta." (se s. 41 i angiven bok) Vidare menar han att denna koncentration gör att individen helt går in i en "uppgift" och på så vis inte ägnar någon tankeverksamhet åt vardagliga problem eller tankar om henne själv, utöver kopplingen hon har till "uppgiften". Detta ger i sin tur en upplevelse av njutning, spänning och självförverkligande som är en belöning i sig själv och inte kräver någon yttre belöning. Dessutom kan detta flow leda till att individen glömmer tid och rum och går in i en annan dimension som gränsar till vad individen egentligen behärskar i vardagliga sammanhang.
Csikszentmihalyi menar vidare att detta s.k. flow kan leda till både konstruktiva som destruktuva handlingar. Exempelvis skulle man kunna se upptäckten av atombomben som ett resultat av flow (eller kreativitet), något som i förlängningen har genererat handlingar som syftat till att döda liv.
En konstruktiv handling som följd av flow/kreativitet skulle i motsats till dett t.ex. kunna vara upptäckten av en medicin som syftar till att rädda människor från en dödlig sjukdom, eller ett konstverk som syftar till att låta människor vara delaktiga.
Jag tyckte detta var en intressant ingång till kreativitetsbegreppet eftersom jag själv fick ifrågasätta mitt tidigare tänkande om begreppet kreativitet som något, till allra största del, laddat med positiva värden.
Här följer ett antal frågor som uppkommit under min läsning kring begreppet kreativitet:
Hänger kreativitet och verklighetsflykt samman och i så fall hur?
Är kärnan till kreativiteten en önskan om att kommunicera?
Vad är den mest drivande faktorn i kreativa processer? Vad är upprinnelsen? Problem? Frågor? Utmaningar?
Vilken roll har mottagaren/konsumenten i resultatet av de kreativa handlingarna? Spelar mängden av mottagare någon roll?
Vad betyder mål och resultat för kreativiteten? Kan kreativitet vara ändamålslös?
Är kreativitet en mänsklig nödvändighet för överlevnad? I så fall hur?
Varför är människor kreativa? När är människor som mest kreativa? Vad betyder fysisk aktivitet för kreativa processer?
Vad har gruppen kontra individen för betydelse för kreativitet?
Många frågor. Många svar.
Vad är drivkraften bakom denna film/berättelse?
Vad är drivkraften bakom denna film/berättelse?
