Workshopen fick mig att reflektera över hur jag beter mig i grupper och jag fick möjlighet att med hjälp av lapparna testa nya roller. Det hade varit bra med ännu flera roll-lappar så att man kunde få testa många olika roller.
Att det var tidspressat och uppgiftsorienterat gjorde att jag inte hann tänka efter så mycket under tiden. Iallafall under början av passet. Efter ett tag föll min grupp ur rollerna och vi blev "oss själva". Det gjorde att vi kunde sammarbeta. Då skapade vi den här figuren:
Under hela workshopen skrattade vi en hel del. Jag hade roligt. Det var lustfyllt. Det var skönt att få leka och att saker inte blev sådär gravallvarliga.
För mig handlade workshopen mer om det sociala spelet än vad det var jag faktiskt skapade. Fokuset förflyttades. Jag gick upp väldigt mycket i min karaktär och det underlättade mitt skapande. Jag behövde inte stå för att det här har jag som person skapat och se så bra och smarta sker jag gör, eller något liknande bekräftelsesökande. Vi tvingades att bara göra, prestationpressen försvann lite. Det är en bra erfarenhet som jag ska ta med mig!
För mig väckte workshopen viktiga frågeställningar.
Vem är jag? Vad är jaget? Hur föränderligt är jaget? Måste jaget alltid vara samma? Spelar jag inte alltid roller? Är jag mer Erika om jag "spelar mig själv" än någon annan? Jag är ju fortfarande grunden till karaktären, jag plockar bara fram vissa sidor hos mig själv som jag kanske håller tillbaka annars?
Hur kan jag som lärare förebygga rollstagnation i elevgruppen?
Hur kan jag som lärare skapa krativa miljöer/sammanhang där lusten styr?
Det är slående att drama är ett så användbart verktyg om när man använder workshopen som arbetsmetod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar