Digital miljö visualitet och retorik

PECHA KUCHA Jag fick kreativitetskramp så snart vi fått uppgifterna och jag har funderat mycket på varför. Det känns bra att nu tvingas analysera känslorna inför uppgiften och min egen arbetsprocess. Det var kul och intressant att genom redovisningarna få syn på att samma uppgift gav så olika resultat och att vissa verkade gå igång på uppgiften och bli inspirerade av den medan jag själv mest blev stressad och kände olust.

Jag kommer mest att skriva om processen kring Pecha Kuchan eftersom jag ägnade mest tid och tankar kring den.

Min första känsla var att jag hade alldeles för kort tid på mig för att jag skulle hinna med att sätta mig in i läroplanstexterna och granska dem kritiskt och sedan producera något slags eget bildmaterial. Jag började därför med att leta efter bilder på google-bilder och flickr. Men jag upplevde att jag hade svårt att hitta det jag letade efter. Jag samlade bilder till flera olika projekt men tiden gick och jag hade inte funnit någon idé som jag gillade. När det bara var ett dygn kvar så kändes tiden väldigt knapp.

Jag letade och letade efter fler bilder på google-bilder men blev bara mer och mer frustrerad. Det kom inte alls fram sådana bilder jag sökte efter och jag visste inte på vilket annat sätt jag skulle använda sökmotorn för att hitta dem. Till slut var jag så irriterad att jag tänkte att om inte jag kan hitta bilderna själv, om Google-bilder ska hålla på och bestämma vilka bilder jag får upp hela tiden så är det väl lika bra att sökmotorn får tolka/belysa läroplanstexten helt och hållet. Det är kändes som att det ändå var sökmotorn som styrde och ställde.

Jag utgick från en mening i läroplanen i bild för gymnasieskolan som fick vara underlag för min sökning på Google Bilder.  Den första bilden som dök upp på sökresultatet för varje enskilt ord i meningen blev bilderna som utgjorde min Pecha Kucha. Det blev ett ganska underhållande resultat och plötsligt kändes arbetet mer lustfyllt än tidigare.

Varför födde den här uppgiften så lite skaparlust hos mig?
Att arbetet var databaserat har en stor del i min känsla inför uppgiften. Jag har fått för mig att datorn är ett verktyg jag inte behärskar särskilt väl. En annan anledning till mina krampaktiga känslor inför denna uppgift handlade till stor del om redovisningen. Jag känner olust inför att bli jämförd med andra och fick alldeles för hög dos av prestationsångest. Dessutom kändes uppgiften väldigt bred. Jag visste inte var skulle jag börja och ägnade mycket tid åt att samla material. Jag har svårt att begränsa mig och det verkar som att  min kreativtet vaknar med uppgifter som har tydliga ramar.  Det var också en väldigt tidsbegränsad uppgift, vilket skapade en negativ stress. (Men det är lite märkligt för tidigare har just tidsbegränsingen varit något som fungerat som ett positivt stöd för mig i skapandeprocessen.) En annan del i min krampaktighet tror jag handlar om att vi hade två uppgifter samtidigt. Jag tappar lätt fokus av att ha flera projekt på gång samtidigt.




Resultatet av uppgiften blev en slags kommentar till det stora bildflödet vi ständigt möts av dagligen.
I grundskolans läroplan i bild står att utbildningen ska leda till att 
"[...]eleven skaffar sig en egen ståndpunkt i en verklighet med stort visuellt informationsflöde." 
I läroplanen i bild för gymansieskolan står att kursen ska ge  
"[...] kunskap om bildens utveckling och funktion i samhället samt behandla bilder ur ett historiskt, nutida, nationellt och internationellt perspektiv."

Jag tycker dessa bitar är en viktig del i bildundervisningen.
Hur ska man göra för att ge elever verktyg att kunna sollra i det utbud av bilder som finns och också att kritiskt kunna granska dem? Jag verkar ju knappt själv veta hur jag ska göra det. Och hur tar man upp en diskussion om vem/vad/vilka som har makten att bestämma över vilka bilder vi möts av?

En annan fråga som väckts hos mig genom den här uppgiften är: Hur påverkar det digitala livet vardagen? Måste man ta del och synas på nätet för att bli sedd? 

Ett som är säkert är att jag måste och vill lära mig navigera bättre i den digitala världen. Det går inte att undvika som lärare. Jag behöver hitta ett sätt att få större lust inför att arbeta med datorn som verktyg.

 

DIGITAL INTERAKTION

Jag loggade in på olika communities och försökte få igång någon slags interaktion. Jag var t.e.x inne på stallet.se Där var det svårt att få kontakt och jag kände mig som en gammal moster som skulle försöka ljuga mig till att jag var 12 år. Det fungerade dåligt.

Sen va jag inne på forumet Kristallkulan men märkte att folk skrev väldigt seriöst och ganska sällan.

På Whoa, en hiphop-community, loggade jag in och skaffade mig en profil. Jag skrev på några väggar och diskussions-trådar men mina inlägg blev bortplockade ganska fort.

På Helvetet community fick jag kontakt rätt fort på en wall och inläggen fick vara kvar. Jag försökte provocera genom att vara en helt clueless karaktär med viktigaste drag som snäll och glad. Jag fick några lite irriterade kommentarer men de flesta va ganska överseende och någon ville gärna prata om hur mysigt det är att dricka kaffe och äta choklad i höstsolen.